Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Som sagxlt, åren gå stillastående enahanda.
Arvid arbetar kanske för litet och drömmer för
mycket. Han gjorde ansatser, men släppte tag,
han ville, men kunde icke. Han var ej praktisk
och så trodde han på otur — och det är dumt.
Lilly höll modet uppe bråkade sitt lilla hufvud
med förslag och idéer, men fattigdomen satte en
hämsko på allt. Hon ville själf skjuta på det tunga
lasset och började gifva lektioner, men det skapar
inga kapital och räckte nätt till hennes egna
toiletten Men Arvid mörknade allt mer och mer och
han blef bitter. Det grämde honom att ständigt
bita i lifvets surkart och han kände sig sakna
förmåga att förädla den. Han var ej van att skuffa
sig fram och bryta sönder hindren i sin väg. Han
föraktade sig själf för Liliys skull. Det var ju han
som fjättrat henne vid sig. Men var det ett brott?
Hade de ej mötts i kärlek från första ögonblicket
och hade denna kärlek ett ögonblick slappats? Nej,
de hade ju varit så unga och hade haft rätt att hoppas
på framtiden och det gjorde de ännu. Och så var
det något annat som grämde honom som en mask
— skulder, skulder som växte, som hotade som
spöken och gjorde honom skygg och rädd och
tanken på dem smög sig på honom i drömmen. Lilly
sökte ständigt trösta honom. Hon drog upp leende,
ljusa bilder för hans syn. Hon hade endast
förändrat dekorationerna något, Möblerna därinne voro
ej fullt så eleganta som i Fata Morgana, men allt var
så obeskrifligt ljuft och hemvarmt. Hon sträcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
