Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
ut händerna, hon ville kvarhålla hägringen, men
den upplöste sig i lätta dunster och lämnade kvar
endast en vattendimma för blicken.
Människorna logo ej mera mot dem, men man
plågade och utpinade dem.
— Nå, Lilly lilla, när ska’ du gifta dig? Jag
riktigt längtar att få komma’ på ditt bröllop och
sedan få hälsa på dig i ditt eget lilla hem. Din fästman
ser mycket hygglig ut, men något allvarsam och
dyster . . . Nå, har du tänkt på hurudan
brudklädning du skall ha . . . hvitt, kan jag tro . . . eller
kanske någon kulör — ty du är något blek . . .
ja, du har verkligen blifvit blek. Nå, låt nu se att
du gifter dig snart.
Det är människornas sätt att visa sitt intresse.
De veta inte, eller förstå icke att hvarje deras fråga
är en förgiftad pil i ett sjukt hjärta, ett
upprifvan-de af en dold sorg, en läskedryck af malört. I
den hala, knaggliga uppförsbacken, där foten slinter
tillbaka och missräkningarna pröfva troheten och
modet, dit kasta människorna gärna en liten rund
kiselsten, som träffar någon sårbar punkt. För
troheten som håller ut i stormen, för kärleken, som
aldrig sviktar, för dem gifva de intet.
Aren gingo. Arvid och Lilly voro profvade
nog. De voro ej mer ett par leende barn, men en
lugn lycka bredde sitt sken öfver dem. Sedan
Arvid kastat sig in på en annan bana började det
ljusna och gå framåt för honom. Det lilla
fantasihemmet stod där nu i verkligheten, det hade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
