Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamle majoren”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
och som muntrar gamle majorn, när han är arg och
bitter. Han håller af hela världen, utom de
fördömda ryssarne, som togo hans land och hans ben
— och det får man icke förtänka honom. Men se,.
där hör jag honom komma.»
I förstugan hördes stötar mot golfvet, dörren
öppnades och in trädde en reslig, mager gestalt I
en gammal blå, hopknäppt rock af militäriskt snitt.
Mannen tycktes vara vid majorens ålder, hade hvitt,
stripigt hår och glest skägg samt ett gult,
skrynkligt anlete, ur hvilket lyste ett par små lifliga grå
ögon. Han gjorde ett dånande ställningssteg, höjde
handen till honnör och dundrade ett: »Gu’ bevare
majorn och hela hans hus!»
»Go kväll, Flinta! Jag har ungfrämmande, och
du skall berätta litet för gossarne om våra strider, om
Döbeln, Sandels och Adlercreutz — de voro
duktiga karlar, som gjorde sin plikt bra, om också
styrelsen i Stockholm var usel. Men först ska’ du ha
dig en ordentlig toddy att klara strupen med.»
Majoren tillagade en duktig toddy åt Flinta,
som tömde hälften i ett drag. Vi pojkar samlade
oss kring veteranen, som efter att ha strukit sig
om munnen började:
»Ja si, sedan Sveaborg genom skälmstycken
och förräderi gifvits den fördömda ryssen i våld,
fick den finska armén order af högste
befälhafvaren Klingspor att bara springa undan för fienden.
Både officerare och soldater knotade och bad att få
stanna och slåss, men det hjälpte inte — det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
