Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamle majoren”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
bara att springa. Och ändå — när vi någon gång
fingo växla ett hugg eller två, så var det fienden,
som tog till harvärjan. Ryssarne var i allmänhet
bara slödder, om det också äfven bland dem fanns
tappert folk, som den svarte Kulneff med sina vilda
kossacker, för hvilka vi hade en viss respekt. Vid
Siikajoki hade vi under Adlercreutz en härlig dag.
Vi slog ryssarne i grund, och likaså vid Virta bro
under Sandels, som red oförfäradt i kulregnet på
sin stora, hvita häst. Och vid Juutas se’n, pojkar,
där den välsignade hjälten Döbeln med en här af
bara trashankar, många utan en sko på foten, tvang
ryssarne med bajonetten att retirera.
Björneborgs-marschen dånade, och många af trumslagarne
utgjordes af små torparpojkar, som sprungit hemifrån
blott för att få vara med. De kunde icke trumma
i takt, men de slogo kalfskinnet så det sprack och
hurrade för resten och vi — segrade! Det där
sätter mod i bröstet på folk och gör att man inte
frågar stort efter lifhanken, när kulorna flyga som
eldflammor öfver en och man ser kamrater falla till
höger och venster. Vid Lappo, — ja, där fick jag
min hyra full — där lades mitt ben att multna i
den finska jorden. Men hvad gör det, bara Gud
skyddar Finska folket för slafveri under den gamle
busen moskoviten, och bevarar nådig majorn i alla
tider, som tog hand om den hemlöse, enbente finnen.»
Så där och med inflickande af många små
målande episoder, som jag nu glömt efter nära
femtio år, berättade den gamle finnen för oss ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
