Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamle majoren”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i
domar vid kvällslampans sken. Han föreföll oss
som en gammal Fänrik Stål, där han satt
framåt-böjd med blicken riktad in i ett blodigt fordom.
»Ja,» sade majoren, »så gick det till förr, när
det fanns ruter i folk och elden satt i husknuten.
Nu för tiden finns det bara puttelkrämare, som
tänka på pengar och föga fråga efter ärans order.
Nej, tacka vet jag vår gamla tid, vän Flinta,
kommer aldrig åter. Skål!»
Pastorn nickade ett »amen».
Nu trädde Karin in och anmälde att
kvällsvarden var serverad. Och vi infördes alla i stora
salen, där en riklig supé var framdukad. En
präktig nystekt hare och en skål med den omordade
»giftas» intog hedersrummet. »Giftas» var en
efterrätt bestående af sylt och grädde med inbrutna
bakelser — alla ungdomars förtjusning.
Majoren tog den stora karaffen med
falubrännvin och slog i väldiga supar, och snart var ätandet
i full gång. Att vi ungdomar samvetsgrant länsade
gif tasskålen, faller af sig själft.
När kvällsvarden var till ända, var snart tid
att tänka på uppbrott, ty vi hade en god bit hem
till vår lilla prästgård. Med många tacksägelser
togo vi afsked af den väivillige gamle majoren,
hans präktiga Karin och gamle Flinta, vår
synnerligen gode vän från föregående besök, och åkte
förnöjda hem i det härligaste månsken., För
pojkfantasien hägrade ännu bilder af de blodiga strider,
hvarom gamle Flinta förtäljt oss, och när vi åkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
