Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
På tre dagar var det slut. Himlen hade fått
win ängel åter. Hela staden var i sorg, och sorgen
var bitter och djup. Erik och Gerda voro nu ett
par vingbrutna gamla människor, de tycktes ha
blifvit tio år äldre på dessa dagar. Stumma och
böjda togo de emot den rika blomstergärd, som
ländes deras lilla »solstråle», där hon låg, liksom
förklarad, på sin hvita, spetsprydda sista bädd. Vid
grafven talade den gamle kyrkoherden med rörd
stämma om huru »Gud älskar de unga och därför
kallar dem tidigt till sig». Hvita, fagra rosor föllo
rikt på det älskade stoftet med hälsningen den sista:
»ljuft åt den ljufva», och så var det förbi.
Men i det gamla hemmet stodo ensamma i
kvällen två åldringar med hvita hjässor och tärda
.insikten. Deras lif, deras glädje var slut, det blef
Ên ständig natt, ty deras sol hade slocknat, deras
»solstråle» flytt.
Hvarför kunna ej goda rättrådiga människor
få njuta af den lycka de ernått? Ja, hvarför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
