Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
sonor stämma, som hade alla toner på sin klaviatur
och satte honom i stånd att ge ett sannt uttryck
at hvarje känsla och stämning. Hans plastik var
formskön, liksom sprungen fram under en antikens
bildhuggares mejsel, och hans inspiration drog
oemotståndligt publiken med sig. Knappt tjugusjuårig
fick han sig anförtrodt att återgifva Tumelicus i
llalm’s »Fäktaren från Ravenna» och detta
uppträdande förvärfvade honom med ens hela
publikens och framförallt hela kvinnovärldens varma
beundran. Det fanns väl den tiden i salongen icke
ett flickhjärta som icke skälfde af hemlig tjusning,
när Tumelicus framstormar med sitt:
»Eldigt vin och kyss så het,
det är dubbel salighet!»
Men Axel Elmlund var fullkomligt oberörd af
all den hyllning han fick. Han var helt en
konstnärsnatur och därtill en verklig riddersman, som
afskydde allt som kunde kallas en teateradonis.
Stolt, som en ung hjälte gick han sin väg fram
och lade knappt märke till alla beundrande blickar
som riktades på honom från vackra ögonpar.
Slutligen måste han dock uppmärksamma ett
par eleganta damer, den ena äldre och den andra
yngre och förtjusande vacker, troligen mor och
dotter, hvilka hvarje gång han mötte dem på
promenaden i Kungsträdgården, med intensiv
uppmärksamhet sågo på honom. Vände han, så vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
