Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
ledo de just ingen egentlig brist, så mycket mindre
som deras behof voro ytterst små.
Jag kom som ung i beröring med de båda
originalen och besökte stundom de gamla aktörerna
och fick dem att öppna på sina rikt försedda
minneslådor. Gubben Sjö, den äldste af dem, var mer
än 75 år, hade varit, som han själf påstod, en
ypperlig karaktärskådespelare och père noble, då
däremot Lind i unga dar varit förste älskare och
hjälteframställare inom den tragiska reportoaren. Det
behöfdes fantasi att, när man såg den 70-årige Lind
med den magra spinkiga gestalten på ett par
spindelben och fötterna beklädda med ett par gamla
tofflor med urblekta guldbroderier, tro sig se en f.
d. Romeo, eller att den gamle Sjö med sin stora näsa,
som visserligen något påminde om Knut Almlöf,
och de små plirande grisögonen, med fördel skulle
ha framställt en bankir af den fina engelska skolan.
Båda gubbarna buro på sina kala hjässor sina
uttjänta teaterperuker, ibland svarta, ibland röda, för
ombytes skull äfven någon gång en pudrad peruk
från rococons tidehvarf. För öfrigt voro de i
hemmet vanligen iklädda urmodiga blå frackar med
blanka knappar ur deras gamla teatergarderob.
När jag ibland besökte gubbarne, råkade de i
formlig extas. Jag var ung, en ofördärfvad
konstens adept, och med mig kunde de oförfäradt få
tala om sina egna triumfer och konstens nuvarande
förfall. Och jag njöt af att höra på dessa gubbar,
som voro barn på nytt, men likväl så entusiastiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
