Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iog
och lefvande, så uppgående i en chimère. Gamle
Lind, tragikern, berättade sålunda hur han i
Uddevalla spelat Gustaf Vasa med den effekt, att stadens
unga damer afsände en deputation, med
postmästarens dotter i spetsen, för att bekransa honom med
lager. »Har något sådant händt på k. teatern?
Nej, där slänga de in en krans på scenen — helt
nonchalant! Stockholmarne ha ingen glöd och
fantasi — nej, tacka vill jag landsortsborna! En gång,
när jag reste ensam till Lund för att hos Färnström
där uppträda som Carl Moor, hade jag en skånsk
bonddräng som skjutsade mig. För att fördrifva
tiden deklamerade jag en monolog så naturligt och
härligt, att bonddrängen högg mig om armarna,
band dem med grimskaftet och oaktadt alla mina
protester körde mig till hospitalet, där han
förklarade att den »resande» blifvit komplett galen på
vägen och att han för allmänna säkerheten måst
binda mig. Jag blef naturligtvis snart fri, fastän
doktorn tog mig för en galning i början, och när
jag sedan uppträdde, höllo studenterna på att
storma teatern. Ryktet hade spridt sig och jag var
dagens hjälte! Har något sådant händt er Swartz
eller unge Elmlund? Nej — icke så vidt jag vet!»
Gamle Lind såg ut som en triumfator och mätte
golfvet med stora steg.
Men nu kände sig Sjö otålig. Han hade vid
flere tillfällen sökt att tala, utan att lyckas få »en
syl i vädret» en gång. Nu högg han in med
fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
