Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii7
»Ja, ta mig tusan tror jag inte herrn har rätt.
Stycket är visserligen gammalmodigt — men det
finns eld och klang i det — och färg och lif — det
talar till känslan och kan väcka hänförelse. Men
tiden är kort — dock, jag är säker att ni" alla stå
mig bi!»
Och nu började arbetet, forceradt som alltid
den tiden, då man måste ha ett nytt program i
veckan. Men man var ung och entusiastisk och
ägde godt minne och arbetskraft. Jag fick mig
anförtrodd Gustaf Vasas roll, och som den är en
väldig lunta på några och tjugo ark, så fick
nätterna sättas till. Vi hade endast åtta dagar på
oss, men gick gjorde det. Och under tiden
arbetades det »värre» på kostymverkstad och på
målareatelier.
En sak, som vi alla fruktade, var att
Stjernström enligt sin gamla vana skulle vara för
sparsam i uppsättningsväg och därigenom förstöra
utgången af det hela. Och denna fruktan var icke
så ogrundad. Direktören tillhörde den gamla
skolan, som afskydde all onödig grannlåt och hatade
glitter och guld. Icke därför att sådant just
förekommer i ifrågavarande stycke, hvilket endast har
att framvisa det urgamla, dalfolkets enkla dräkter,
men äfven i dessa företogs en sparsamhet som blef
litet löjlig. Vadmalsrockar gjordes af Säckväf och
de höga filthattarne af måladt papp, hvilket tog sig
ut som på en ambulatorisk teater i början af
förflutna århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
