Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I27
dock Arnoldson en malheur i början af 6o-talet;
han höll på att helt och hållet förlora sin vackra
röst, men han förlorade ingalunda därför modet,
han följde läkarnes råd och spelade »den stumma»
under ett helt år. Under tiden gick han in i
tullverket för att kunna försörja hustru och barn.
Kuren hjälpte, sångaren kunde åter uppträda och
stämman klingade om möjligt ännu skönare än förut.
Hans lif var, kan man säga, en dans på rosor och
intet moln skymde än hans tyckas klara himmel.
Hans Almaviva, hans Raoul och Romeo, hans
Ma-saniello, Robert af Normandi, Fra Diavolo, Vasco
di Garna och oändligt många fler prestationer
hälsades med jubel af publiken, hvars förklarade
gunstling sångaren var.
Men äfven på Oskar Arnoldson lurade sorgen
och sjukdomen gnagde sakta och omärkligt på det
friska, blomstrande trädet. En och annan gång
skymtade de fram och störde glädjens jubel. Mot
slutet af 187g började han lida af kronisk
magkatarr, en åkomma, som i hög grad fördystrade
hans lynne, så mycket mer som sjukdomen
inverkade på sångarens hörsel, detta känsliga organ för
musikens tjänare. Energisk som Arnoldson var
gjorde han allt för att i tid hafva det onda och
läkarne förordade en genomgående brunnskur i
Karlsbad. Mån om och innerligt fästad vid sin
familj ville sångaren först af allt betrygga sina
käras framtid och anhöll därför hos
teaterdirektionen att få lifstidsengagement, men fick till svar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
