Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hi
munnen log och ögonen strålade med kärlekens
återsken. Bort till balen — till honom!
Nu hördes hastiga steg och dörren öppnades.
Det var modern i stor paryr, frasande i siden och
guldinfattning.
»Nå, Gerda lilla, är du färdig?»
»Ja, mamma.» Och hon axlade balkappan samt
följde modern utför trappan till vagnen, som
väntade. Gerda kröp in i vagnshörnet och drömde.
Så voro de inne i balsalen. Hvad rörde henne
balen, de lysande toaletterna och den sprittande
musiken? Hennes blick sökte blott en, och där
stod han, vacker och högväxt, och bugade sig lätt.
Gerda hade dansat, och nu hade hon smugit
sig in i ett litet, folktomt kabinett. Inom kort stod
Edvin på tröskeln och såg på henne mildt och
kärleksfullt.
Gerda sträckte händerna mot honom, och Edvin
skyndade fram, fattade dem och såg henne länge
djupt in i ögonen.
»Nåväl, Gerda, vill du bli min älskade, fattiga
hustru och lefva ett lif utan lyx, nöjd med hvad
lyckan ger oss och tålamod, om bekymren möta
oss?»
»Ja, Edvin, tag mig, men haf öfverseende med
mig, och må gud skydda oss. Din förädlande
kärlek är mera värd än pärlor och guld.»
»Då, i all kärleks namn, trycker jag denna kyss
på dina läppar. Nu är du min, och nu må striden
börja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
