Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre glada gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Bland sitt unga garde hade Edvard Stjernström
isynnerhet tre unga män, till det yttre lofvande,
med vackert utseende, präktiga figurer och mer än
god begåfning och konstnärentusiasm, men
olyckligtvis också med ett öfver bräddarna sjudande
konstnärsblod. De voro Frithiof Raa, ett utmärkt
ämne till hjälte- och karaktärsframställare; Axel
Boman, den lofvande, glade farsören, komikern och
kuplettsångaren, samt slutligen Herman Martinson,
den »borgerliga» karaktärsskildraren och säkra
»bråcktypen». Alla tre voro förträffliga ämnen att
göra något verkligt af, så länge de stodo under
mästarens färla på scenen, men så snart de råkade
ut i världsvimlet på fri hand, så gick det på tok.
Sjernström berättade en gång: Det var på
våren i maj månad, och vi gåfvo »Romeo och Juha»
med Gustaf Kinmansson och den förtjusande Helfrid
i hufvudrollerna. Jag själf spelade Mercutio. Raa
och Boman som spelade Benvolio och Paris, voro
en afton som bortblåsta. Jag gick i det längsta
utanför teatern och spanade. Klockan var ,sju och
publiken började komma. Jag blef allt oroligare,
men då fick jag se uppe vid Hamngatan framför
gamla änkehuset en droska komma körande i vild
fart och i den ett par herrar i skjortärmarna. Aha,
där har jag mina olycksfåglar — tänkte jag — och
mycket riktigt. Det var Raa och Boman, som
anlände rödmosiga och halffulla. De nickade
nonchalant åt mig och ropade: »Gå in och kläd dej,
gamle pajas; vi komma efter!» Jag fann det icke
Gömda Blad. \ j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
