Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre glada gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
vara vardt att svara de oförskämda bestarne, utan
följde dem. I klädlogen fick jag höra att de farit
ut till Stallmästargården utan att äga ett öre, ätit
och druckit och nödgats lämna rockarna i pant
för kalaset — och det var ej första gången slikt
hände.
Nå, stycket gick af stapeln och gick rätt
skapligt, fastän de båda rummelkurrarnes tungor voro
något fumliga, och så kommo vi till den akt, där
jag, Mercutio, skulle berätta den vackra sagan
om drottning Mab. Då får jag höra bakom mig
en dialog, som Shakespeare aldrig drömt sig i sin
spindelsväfsliknande, trolska vers: »Tar du en
kanna renadt, så tar jag en kanna bästa falu med
mig, och räcker inte det, så hämta vi en ny
ranson från sta’n!» Jag höll på att få slag och totalt
komma af mig. Jag sparkade bakut och svor, men
det hjälpte ej. Saken var den att Raa och Boman
om några dagar skulle ut och exercera beväring,
och nu stodo de lymlarne och hölle råd inne på
scenen om hvad slags brännvin deskulle ha med sig.»
När en glad festdag var öfver, så höll sig
åtminstone Frithiof Raa en liten tid ordentlig och
arbetade på allvar på sin konstnärliga utveckling.
Men med Axel Boman var det värre. Han var i
grund och botten en bohèmenatur och ständigt
upplagd för extravaganser. Det hände åtskilliga
gånger att han på flere dagar försvann från teatern,
från sitt hem och från hela staden, utan att någon
hade en aning om hvar han befann sig. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
