Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
I viinner
Af götiska minnen,
Kallad af Ert fria val,
Träder jag för första gången
Med den enkla trohetssången,
Helsar Er af hjertats grund,
Trycks af nya brödrabandet
Närmare till fosterlandet —
Hell det gamla fosterlandet!
Hell dig, Götiska Förbund!
Men innan jag kan anse mig rätt hemmastadd och
invigd i Edert samfund, ädle män och bröder! bortlägger
jag, enligt våra stadgar, inför Eder det namn jag inför
verlden bär; jag lemnar det efter mig utanför templets
portar och ikläder mig ett annat bättre, heligare, ljusare.
Denna sed följer med välbehag äfven jag, en yng-
ling, som, ledd af en inre, vänlig röst, dragit ut att söka
Mimers källa, utan att ännu rätt veta, hvar hon finnes,
annat än genom aning; jag, hvilkens enda rikedomar äro:
Hoppet i mitt öga, Dikten i hjertat och Harpan på min
arm. Derföre står jag, ej utan förtröstan, vid den glada
konstens tempeltrappa; jag vill låta våra dyrbara minnens
solsken omsluta och kyssa min ungdoms knopp. Höljd af
deras ljus, uppvärmd af deras milda eld skall knoppen
öppna sig och kan hända en dag blifva en blomma vid
altaret.
Denna sol har mänga strålar, alla ljusa och varma.
Men en af dem slöt sig närmast till mig och värmde mig
mest. Och den strålen hette Norna-Gest, den i sagans
verld bekante, gamle, silfyerhårige Skaldekonungens ande.
Jag böjde ned mitt hufvud och ödmjukade mig för
den ljusa bilden och talade så här: "Du siste konung på
sångens Asa-tron, du hvita dufva, utsänd med oljoqvisten
öfver Nordens mörka tid, jag vill heta som du. Jag beder
dig, att du ej derföre på mig förtörnas, att jag lånar ditt
ljus. Jag skall icke leka dermed. Så sannt jag är ett
Nordens barn, som du var, när du i tiden vandrade och
sjöng, vill jag vårda den heliga elden, att hon icke ut-
slocknar, låta den lysa obesmittad och klar och återlemna
den en gäng, när vi mötas."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
