Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
domens kraftiga värme bodde, har nu i aftonstunden en
stillare glans, men skarpare syn. Verlden ligger för ho-
nom som en uppslagen bok, dess ljus förblindar honom ej,
dess skuggor förskräcka icke. Han vet, hvad allt betyder,
hvad allt är, och att mycket af allt är intet. Han är in-
vigd i lifvets hemlighet. TI stället för mycket, som tiden
tagit af honom i skatt, såsom kroppens förgängliga styrka
och vanskliga blommor, har han vunnit vishetens och kon-
stens oförvissneliga ärekrans. Nu delar han ut sina skatter
med glädje åt dem, som efter honom komma, pröfvar gul-
det och visar dem, att icke allt är guld, som glimmar,
men att det sanna oförfalskade guldet är själens, under en
bevarad oskuld vunna, upplysning; att vishetens mål är
satt utom tiden och att ingen af människors barn, han må
vara ung eller gammal, kan här kalla sig fullkomlig och
den bäste. Hvar och en kan möta den, som bättre är än
han, och ingen under solen är fullkomlig.
Och tillika som ljuset var utbrunnet, afsomnade Norna-Gest.
Det blef hans eviga morgon.
Norna-Gest undgick det bedröfliga ödet att sitta i
mörkret, det är: han öfverlefde icke sig sjelf. Till sista
ögonblicket af hans lefnad var det ljust inom och omkring
honom, ja, i sjelfva dödens stund. Derföre må han kallas
Diktens konung. Han fick besitta sitt rike till det ytter-
sta, ingen tog spiran ur hans hand, förr än han sjelf ned-
lade henne och stoftet återgick till sin moder, jorden.
En sådan lott vore afundsvärd, om salighet någonsin
kunde afundas. Det är endast lyckan, som är afundens
mål; saligheten begriper hon ej och är derföre tyst. Denna
lott är likväl värd att önskas och eftersträfvas af alla dem,
som en gång blifvit vigda till prester i konstens helgedom.
Att början, fortgången och ändan, såsom trenne klara vat-
tendroppar, må flyta tillsammans och bilda en enda stor
och ljus perla öfverst i det fulländade verkets krona, är
väl det skönaste en människa kan efterlängta. Att ej dö,
så länge själen ännu eger något ljus att dela med sig, så
länge kraftens bägare ännu icke är tömd och bestämmelsen
ännu ouppfylld, men att få vandra hädan i frid, när man
verkat allt hvad man verka kan, när ljuset är nedbrunnet,
att ej behöfva framtrefva som en skugga och skämma bort
i mörkret, hvad man gjort väl om dagen, detta är den
sista och högsta salighet, som här på jorden kan beskäras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
