Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
rådfråga sina egna tillgångar. De blefvo derföre alltid
otillräckliga och hade säkerligen under alla förhållanden
blifvit det. Olägenheterna uteblefvo ej, men hans böjelse
att hjelpa förblef oemotståndlig. Han insåg det sjelf.
Hans fru, som aldrig trifts i Upsala, förr än de fingo
eget hus med vacker, något landtlig belägenhet, bad
honom enträget, ja, med tårar i ögonen, mottaga biskops-
stolen i Carlstad, der han äfven med större inkomster
kunde följa sin böjelse att hjelpa flera och ändå ha
nog för sig och de sina. "Nej," svarade han, "får jag
mer, ger jag mer och förhållandet blir detsamma."
Denna böjelse hade sin rot i ett medfödt hjerte-
lag, som stod i sammanhang med en verldsåskådning,
må hända den ljusaste, gladaste, som någonsin verkat
på ett så djupt kännande människohjerta. Han såg ej
i tillvarelsen en källa till sorg, utan till glädje. Att
sörja och klaga öfver lifvet ansåg han för synd. Allt
pjunk var honom i detta fall motbjudande. Hela ska-
pelsen var för honom full af ljus och skönhet, och
människans bestämmelse, liksom hennes lycka, bestod
just i att så uppfatta den och deråt glädja sig. Han
var sålunda i hög grad — hvad man kallar — opti-
mist och ansåg sig sjelf för en af de lyckligaste män-
niskor. Tacksamhet mot Försynen, som låtit honom
födas, var ock en af dessa harmoniens strängar, hvil-
kas välljud fylde hans själ.
Den människosjälens sjukdom, som vanligtvis kallas
melankoli, ehuru hon deraf blott är en afart, bröt sig
dock någon gång fram äfven hos Geijer och talade då
helst: tonernas språk. Men det skedde företrädesvis
under hans sista lefnadsperiod, då hans inre utveckling
tvang honom som ärlig man att bryta med det för-
flutna, hvaraf den, af honom förutsedda, smärtsamma
följden blef äfven en brytning med gamla värderade
vänner. Det gälde ock en sak, som mer än någon
Götiska Förbundet. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
