Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
«Gläd dig, blomma! glädje sprida
bättre är än vara skön."
Godheten satt i denne mans hjerta som diaman-
ten i kolet; hon utgjorde sjelfva ädelstenen i hans
väsende. Människor voro, som vi hört, ej ensamma
föremål derför. Äfven djuren fingo deraf sin del. Hans
närmaste omgifning, hans vänner erforo flera ganska
egna bevis ") på denna hans gifmildhet eller hang behof
att glädja alla, att se alla lyckliga.
Att gifva var i allmänhet hans hjertas lust och
han gaf, som hade han varit en rik man, äfven på det,
som verlden kallar guld. Han skulle, om han kunnat
det, hjelpt alla, som deraf voro i behof. Denna hans
hjelpsamhet var gränslös, den tillstadde honom ej att
+) Några må här anföras. Då Geijer flyttat in i eget hus med
till en del omgifvande trädgård, nära bibliotekshuset i Upsala, köpte
han sig en ko, ett stort, vackert mörkbrunt kreatur. Denna blef ett
föremål för hans synnerliga välvilja. Hon skulle må väl och derföre
trakteras med det bästa huset förmådde. Van att vid hemkomsten efter
dagsbetet om sommaren få deserten af Geijers egen hand, sträckte hon
hufvudet öfver trädgårdsstaketet och ropade sin vän. Han kom och
plockade åt sin kära ko hvad han ansåg för henne vara "läckerheter",
hvari ingick icke så litet ur fruns köksträdgård. Men det gladde ho-
nom så hjertinnerligen, att kon lät sig det väl smaka och tycktes deraf
må godt. Också hade hon ett förträffligt hull. Denna ko var ryktbar
inom husets vänkrets. Hon kallades allmänt "kon". Då hon upphört
att lefva, sprang ock ryktet ut: "kon är död! kon är död!"
En dag går Geijer öfver Upsala torg och får se ett par getter.
Han kallade dem "landsmän" och köpte dem, ty de skulle äfven smaka
tillvarelsens sötma, trakteras, liksom kon, frodas och må väl. Det blef
ett par nya plundrare i husets närada trädgård. Men "läckerheterna"
gjorde dem ej fetare och ostyrighet hörde deras natur till. "Lands-
männen" måste alltså slagtas.
Bland djur voro kattungar Geijers synnerliga älsklingar. Deras
qvicka, smidiga, behagfulla rörelser beredde honom stor glädje. Han
kunde långa stunder leka med dem. Vid besök sommartiden hos slägt
och vänner möttes han merendels af dylika lekkamrater, ty man ville
så gerna bereda honom ett nöje.
Framför myrstackar kunde han sitta i timmar och betrakta de
outtröttliga små djurens brådskande arbete och egenheter. Bikupan
torde ha beredt hynom ett likartadt studinm. För djurverlden liksom
i allmänhet för växtverldea hade han ett lifligt sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
