Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
fått form, glömdes, åtminstone för en längre eller kor-
tare tid. Men trädde de åter upp i minnet, så hände,
att de förkommit.”)
Samma frånvara af en öfverdrifven sjelfkänsla,
som i det föregående antydts, möta vi på alla de vägar,
der Geijers ande, sökande och verkande, framgått. In-
genstädes ett spår, att han sjelf tilltrott sig hafva fram-
bragt ett mästerstycke. I afseende på sitt mest upp-
burna arbete, Svenska folkets historia, säger han rent
ut, att han vet sig både kunna och skola öfverträffas
och gläder sig åt denna vissa förhoppning. Kunde han
så tänka om sitt yppersta, äfven i utlandet berömda
+) Som bevis må här meddelas en händelse, som gjorde, att en
af Geijers skönaste melodier, den, som sattes till Böttigers Aftonbetrak-
telse ("Stilla skuggor"), blef känd. Ett år hade förflutit, innan någon
annan än Geijer sjelf visste, att den funnits, och han synes glömt den.
Vid början af 30-talet hade Geijer tagit i sitt hus en ung student,
norrländing, som lärare för sina barn. Snart upptäcker han, att stu-
denten hade en förträfflig tenorstämma och var mycket musikalisk. Men
den naturliga begåfningen behöfde upparbetas, disciplineras af konsten.
Han tog så den unge läraren med sig till den bekante kapellmästaren
Heffner, för alt af honom få den undervisning, som erfordrades. Geijer
hade vid denna tid sitt arbetsrum i ett litet obetydligt hus in på en
gård. Trädde man der in, såg man en vanlig studentkammare i —
forna dagar. Midt emot Geijers, i samma förstuga, hade informatorn
med sina lärjungar sitt rum. Den öfriga familjen bodde i ett större
hus åt gatan, Svartbäcksgatan i Upsala. Från nämda förstuga ledde
en liten stege upp till en låg vind. En dag föll det informatorn in
att stiga upp på denna stege, för att se, hurn vinden såg ut. Här
ser han bland annat en skräphög af gamla papper. Han forskar deri
och får så fatt i ett papper med noter. Annu var han ej någon säker
notläsare, men tyckte sig finna, att här gömde sig någonting vackert.
Han sprang med sitt fynd ned till Geijer, som läste och ljusnade.
"Hvar har du funnit detta?" utbrast han glad; "jag skref det för ett
år sedan, men det bade förkommit."" Det var "Stilla skuggor" i sin
ursprungliga form, en trio. Först senare har det orduats för fyra röster.
Nu tillkallades tvänne andra af Upsalas förnämsta sångare, stycket in-
öfvades, gafs i husets förtroliga sångkrets och tjuste alla. I qvartett-
form blef det först allmänt bekant vid en koncert i Upsala d. 6 Maj
1832. Af de tre förstnämde sångarne lefva ännu två. Den ene är
biskop i Strengnäs stift, den andre, studenten, som gjorde fyndet, kan
man finna i Fellingsbro kyrkoherdeboställe i Vesterås stift. Han sitter
der som herde och prost. Han är ock min sagesman och en af Geijers
ifrigaste, varmaste beundrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
