- Project Runeberg -  Götiska förbundet och dess hufvudmän / Götiska förbundet. Erik Gustaf Geijer /
263

(1878) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

I afseende på tidehvarfvets förut nämda politik
hafva göterna i allmänhet ej uttalat, mig veterligen,
någon bestämd åsigt. Varma anhängare af den nor-
diska forntiden, borde de hyst en afgjord sympati för
folkfriheten. Tegnér har ensam vid denna tid uttalat
den, på samma gång han med glödande harm och en
bitter skärpa gisslar tidehvarfvets skenhelighet och usel-
het. Den heliga alliansen och de jesuitiska grundsat-
serna hade ej en mera öppen och oförsonlig motstån-
dare. Vill man se ned i botten af ett ädelt frihets-
och sanningsälskande skaldehjerta, så hänvisar jag till
hans tal 1817 och 1824, till sången öfver Elof Tegnér
1815, ja, till Napoleonsdikterna och ej minst "Nyåret"
(1816). Men här möter en egen företeelse, som blottar
motsägelser i Tegnérs natur. Man ser folkfrihetens för-
kämpe förlora sig i beundran för en despot, för Na-
poleon, som upphöjes till en heros. Förklaringen häraf
tillkommer den särskilda teckningen af Tegnér.

Men huru förhöll det sig vid denna tid med
Geijer?

Han synes visserligen ej hafva delat den ytterliga
reaktionens åsigter, minst i religionen, ty deri var han
en Luthers, protestantismens och Gustaf II Adolfs man,
men han var dock konservativ på ett sätt, som gjorde
honom till en viss, kanske ej så liten grad beroende
af sitt tidehvarfs fördomar. <Renheten, godheten och
sannfärdigheten i hans natur gjorde honom företrädes-
vis benägen att se det vackra i sakerna, att se det
bästa i allt. Misstanken att detta stundom kunde vara
ett spel, en gemen eller lättsinnig lek, kunde ej utan
påtagliga bevis uppstiga som en skugga i hans ljusa
själ. Dessutom var han må hända något för mycket
teoretiker, för att alltid se sakerna sådana som de
verkligen voro. Han uppgjorde, äfven han, på fri hand
tankesystem med alla de förutsättningar, hvarpå ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotforbund/1/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free