Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
på Geijer intryck och tårarne trängde fram i hans
ögon. Carl Johan upplyfte då hastigt armarne, sprang
emot honom och slöt honom i sin famn. I afseende
på konungens yttranden under samtalet, som slöts "”nå-
digt och välvilligt" i kronprinsens och hans söners när-
varo, säger Geijer: "Hans varningar skall jag låta hos
mig gälla, och kan det utan att uppoffra mina grund-
satser.” Äfven under Riksdagen 1840—41 uppvaktade
Geijer Carl Johan, "Mottagandet," säger Geijer, "var
värdigt och förträffligt, ännu mer faderligt än kung-
ligt.” De samtalade tre qvarts timma och "voro båda
rörda.” — Geijer nämde, att han handlat "dans un
esprit conciliateur", hvarpå Carl Johan genmälte, "att
den ej fattades hos honom, men att han först och
främst vore ansvarig för lagarnes upprätthållande, och
att med den lagliga ordningens fiender ingen försoning
vore möjlig.” — "Jag invände," fortfar Geijer, "att
man visserligen gått för långt, men kan hända på båda
sidor -— att jag dermed ej åsyftade honom — men att
eljest för mycket fiendskaper och fördomar funnos, och
att detta gälde i min tanke äfven om den konservativa
sidan." Carl Johan utvecklade derefter vidare sina
åsigter, vidrörde Sveriges omstörtningar i senare tider,
huru han mottagit det, huru han lemnade det och
hvilka sorger man hopat på honom. Han var likväl
öfvertygad, "att han grundat ett tacksamt minne hos
svenska folket." Det var hans tröst. Härvid höjde
han händerna och sade: "jag tackar derför den gudom-.
liga försynen och beder för detta land." Då Geijer
uttryckte sin djupa tacksamhet för det sätt, hvarpå
konungen mottagit honom, och kände behof att för-
klara, att han ej vore otacksam mot sitt fädernesland
eller sin konung, hvilka han ej åtskilde, lade Carl Jo-
han sin hand med styrka på hans arm och utbrast:
«jag är alltid densamme; eder konung är ståndaktig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
