Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
drorna stod han här framlutad öfver den nedanför det
ståtliga templets chor stälda katedern, och man trodde
sig se en väldig siare, som framljungade ord, hvilkas
vigt motsvarade de framtidens gåtor, han tydde. Den
mäktiga tanken rörde sig på djupet af mänsklighetens
häfder, och af företeelserna i det närvarande slöt han,
att stora både yttre och inre hvälfningar förestode och
intet europeiskt folk skulle deraf blifva oberördt. Jag
har aldrig kunnat glömma den slutsats, hvartill han
kom. ’"Den närvarande generationen," ropade han med
fast, men något upprörd stämma, "skall ej oförsökt
nedstiga i sin graf." I en af sina senaste”) skrifter
återkommer han till denna förutsägelse. Pröfningen
säges der blifva lika mycket en inre som en yttre.
Fyld af tankar på de stora ting, som, likt en storm,
sända sina hotfulla förebud upp vid synkretsens rand,
tyckes han ha behof af att väcka och varna sin sam-
tid. Flera årtionden hafva sedan dess förflutit. Den,
som upplefvat denna tidseries omstörtningar, så i den
yttre som i den inre verlden, och förnummit de oro-
liga slagen i den närvarande tidens hjerta, kan besvara
frågan: om Geijers förutsägelse varit sann? Och hvem
vet, hvad som komma skall?
Med afseende härpå kan det ej vara olämpligt
att afsluta teckningen af Geijer politikern eller den
politiske mannen med hans egna slutord (1835) i upp-
satsen om Polen, i anledning af Roman Soltyks bekanta
skildring af polska resningen och frihetskriget 1830—31.
Uppsatsen skrefs på kronprinsen Oskars begäran. Äm-
net låg Geijer och svenska folket nära. Blott några
få år hade förflutit sedan det olyckliga landets försök
att å nyo bryta sitt förhatliga ok. Det blef, som vi
veta, icke det sista. Ett folk, hvars historiska anor,
”) »Om vår tids inre samhällsförhållanden», m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
