Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
ej utan glans, gå långt tillbaka i tiden, är ej heller
lätt aflifvadt. Ärorika minnen äro en stor makt i fol-
kens hjertan. Förgängelsen trampar också endast det
folk till döds, som sjunkit så djupt, att det kan
glömma dem. Polens öde hade mer än en gång varit
Sverige tillämnadt. Vår sympati för detta land har
haft sin rot ej blott i en naturlig medkänsla för fol-
kens frihet, utan äfven i medvetandet, att ett fritt,
enigt och starkt Polen skulle varit oss ett nytt, pålit-
ligt stöd mot Rysslands alltid förmodade våldsmakt.
Skäl finnas att i ett troget minne bevara i synnerhet
slutmeningen i Geijers uppsats. Han yttrar:
"Svensk folkfrihets urgamla förbund med svensk
konungamakt, i farans stund städse förnyadt, har, näst
Gud, varit Sveriges räddning. Den varnande rösten
har gått oss nära. Historien torde en gång yppa, att
i de olyckstider, som närmast föregingo grundandet af
vårt närvarande samhällsskick, ordet af Sveriges delning
äfven af jordens mäktige varit uttaladt.’’
"Olyckligt," utropar han slutligen, "det folk, som
i fråga om sin sjelfständighet litar på någon annan
än — Gud och sig sjelft."
IV.
I sin anteckningsbok skref Geijer den 18 April
1836: "Med fem saker har jag befattat mig ifrigt,
om ej med framgång: filosofi, historia, vältalighet, poesi,
musik. Det är de fem fingrarna på min hand, hvilka
jag i ärlig slöjd uppöfvat och af hvilka jag ej vill
uppgifva någondera, ej ens lillfingret." Med det sist-
nämda menar han otvifvelaktigt musiken. Jag tror,
att han minst velat och kunnat försaka den. Tidigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
