Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Geijer plockade länge andras, innan han kunde
gifva någon ur sin egen andes ifrigt bearbetade jord-
mon. Han var en son af sitt tidehvarf, han beher-
skades af dess filosofiska system, ehuru, som man mer
och mer varsnar, deraf allt mindre tillfredsstäld. Han
är en sökande och såsom sådan karakteriserar han ock
sig sjelf.
I teckningen N:o II har jag nämt de filosofiska
småskrifter, med hvilka han uppträdde i början af sin
första offentligen bemärkta utvecklingsperiod. Han är
der ifrigt sysselsatt med att undanspränga grundvalarne
för den på varaktigt innehåll tomma tankebyggnad, som
beherskade den bildade verlden i det föregående år-
hundradet och ännu i Sverige ej saknade sina beun-
drare och målsmän. Den gustavianska skolan hade
nämligen der funnit stöd för sin öfvertygelse, sin tro,
sitt hopp. Det är bekant, att denna byggnad var den
ur den engelska filosofen Lockes erfarenhetsfilosofi ut-
vecklade franska encyklopedismen,. hvars gudomsbild
egentligen var det egna Jaget. Det var egoismens
religion.
Nämda period afslutar Geijer med en filosofisk
afhandling, som på sin tid väckte stort uppseende i
vårt land. Det var hans bok om ’Thorild, tillika en
filosofisk eller ofilosofisk bekännelse”, utgifven 1820.
Förläggaren till Thomas Thorilds Saml. Skrifter hade
uppdragit åt Geijer att dertill teckna hans bild. Att
detta uppdrag blef ofullbordadt, är en verklig förlust.
Geijer var just rätta mannen att fullt uppskatta Thorilds
verkliga förtjenster och framställa dem så, att deras
egare intoge sin rätta plats i vår och tidehvarfvets
andliga utveckling. Här skulle de personliga svaghe-
terna, som stundom voro osmakliga, stundom barnsligt
naiva och löjliga, säkerligen ej blifvit sorgfälligt upp-
letade och så behandlade, att de kommit att bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
