Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernvägs-Stationshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERNVAGS-STATIONSHUSET.
DAS EISENBAHK-STATIONSHAUS. , THE RAILWAY TERMINUS,
on unserm jetzigen Standpunkte kann es der
Mühe lohnen, einen Blick auf den Drottningtorg
(Königinmarkt) zu werfen. Zur Rechten sehen wir
eine kleine Parthie des Trädgärdparkes, zur Linken
Herrn Magnus palastähnliches Haus, welches die
Ecke der Stora Nygata und Södra Hanmgata bildet
und im Hintergründe das Eisenbahn-Stationshaus,
gerade hinreichend entfernt, um cs auf einmal in
seiner ganzen Länge zu übersehen. _
Bei einer ändern Gelegenheit wollen wir das
Eisenbahngebäude näher betrachten, jetzt will ich
dir nur erzählcu, wie dieser grosse und schöne Platz
vor wenigen Jahren aussah. Mit ihm ist eine der
vielen, dem Auge und den Gedanken angenehmen
Veränderungen unserer Stadt vorgegangen, und ich
benutze diese Gelegenheit, dir etwas davon zu
erzählen.
Denke dir das Stationshaus verschwunden; so
auch das gewaltige Gebäude, das neue Arbeitshaus,
von dem wir auf unserem Bilde nur ein Stück des
Giebels bemerken, das jedoch die ganze östliche
Seite des Marktes einnimmt und, beiläufig gesagt,
gross genug ist, die ganze Bevölkerung einer
kleinen schwedischen Stadt aufzunehmen, denke dir
weiter den ganzen ungepflasterten 1 latz mit. einer
verfallenen alten Planke umgeben und innerhalb
dieser Planke auf einer sumpfigen Wiese ein
häs-Hches Gebäude, mit grauen fauligen Wänden und
stark vergitterten Fenstern. Dieses war das
Lehens oder Provinzgefängniss. In seiner Nähe, als
würdiger Begleiter, stand jenes Marterwerkzeug,
Welches vor ^kurzer Zeit noch alle Gerichts- und
Tingplätze im ganzen Reiche illustrirte. Der
Volkshumor nannte es Bloinster- oder^ Blumen-Jöran,
Welches in unverblümtem Schwedisch so viel als
Staubstock bedeutete. Das Feld wurde weiter von
einem Theile des Wallgrabens begrenzt und hinter
demselben streckte sich der öde und wüste
Gullbergssumpf, welcher nun ausgetrocknet wird, um
einen neuem Stadttheile Raum zu machen.
So ungefähr war der Platz vor einigen Jahren
beschaffen, und Leben erhielt dies düstere Bild
■ifrån de» ståndpunkt, på hvilken vi nu under vår
flanering befinna oss, kan det löna mödan att
kasta en blick tillbaka åt Drottningtorget. Till
höger hafva vi ett litet parti af Trädgårdsföreningens
park; till venster hr Magnus’ palatslika hus, som
bildar hörnet af Stora Nygatan och Södra
Hamngatan; i bakgrunden jernvägs-stationshuset, just på
lagom afstånd för att man på en gång kan
öfver-blicka det i hela dess längd.
Jag skall vid ett annat tillfälle låta dig taga
jernvägsbyggnaderna på stället i närmare
betraktande. Här vill jag blott berätta, huru denna
vidsträckta och prydliga plats säg ut för ej så många
år sedan. Det är en ibland de många för öga och
tanke angenäma förändringar, vårt samhälle
undergått, hvilken jag derigenom får tillfälle att påpeka.
Tänk dig stations byggnaden försvunnen;
likaledes den väldiga byggnad, af hvilken vi på vår
tafla endast se ett stycke gafvel, men som bildar
den östra sidan af torget och är det nya
arbetshuset — en byggnad stor nog att inom sina väggar
rymma en svensk småstads folkmängd — tänk dig
vidare stenläggningen borta och hela den vidsträckta
platsen omgifven af ett ruskigt plank. Inom detta
stängsel skulle vi sett på midten af det sumpiga
fältet en ful byggnad med grå murar och gallrade
fönster resa sig. Det var länshäktet. I dess
grannskap och som en värdig accessoar till detta stod
samma tortyrverktyg, som icke längesedan bidrog
att illustrera alla tingsplatser i riket — det af
folkhumorn Blomster-Jöran kallade, men som på
oför-blommerad svenska benämndes spöpålen. Fältet
begränsades af ett stycke utaf vallgrafven, bakom
hvilken utbredde sig den ödsliga Gullbergsvassen —
samma vass, som nu uttorkas, för att gifva rum åt
kajer och gator. Sådan var platsen för ett antal
år sedan. Och lif fick denna dystra tafla, i
synnerhet om Söndagarne, genom en mängd små och
stora trasvargar, som här hade lokalen för sin
spelklubb. Man spelade „kronvägg“ mot planket, man
„singlade“ och ,,salade_ hybecka“ af hjertans lust.
Som° en omvexling i nöjet pröfvade man sina kraf-
-jj-roin the point of view, where we are stopping
’"*■ just now in our walk, it is well worth the trouble
to look back at Queen Square. On our right we
have a smale part of the public gardens, on the left
M:r Magnus’ palace like house, which forms the
corner of Stora Nygatan and Sodra Hamngatan
(Great New Street and South Harbour Street), and
in the background the stationliouse just sufficiently
far off to be seen in all its length.
I shall soon have another opportunity of giving
you a closer view of all the railway buildings. For
the present, I shall only tell you, how this
extensive and pretty place looked not many years ago.
This is one of the many pleasant changes which
our community has passed through and which I
therefore shall take this opportunity of mentioning.
Fancy this place without the stationliouse and
without the large building, of which we see in our
picture only a little piece, but which forms the east
side of the square; it is the new workhouse, a
building large enough to contain the whole population
of a small swedish country town; fancy further all
the pavement removed and the whole place
surrounded by a dismal looking pailing. Within this
pailing we might have seen in the middle of the
marshy field an ugly building with gray walls and
grated windows. That was the district-prison.
Close to it, and its worthy neighbour, stood the
instrument of torture, which not a long time ago
helped to illustrate all assize towns — the so called
„Blomster Joran“ or as it was also called the
„whipping pole“. The field was surrounded by a part
of the town moat, bekind which the desolate
Gullbergs marshes extended, the same marshes which
are now benig drained in order to make room for
quays and streets. Such was the place som years
ago. This gloomy picture was enlivened, particularly
on Sundays, by a number of black-boys, who had
chosen this place for their games. Here they
played at all sorts of games and as a change in their
pleasures they tried their strength with the
police officers, if they showed themselves in their
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
