- On this page / på denna sida
- Första brevet
- On this page / på denna sida
- Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram, tänker något om en lycklig naturfamilj, om
paradiset, om Adam och Eva, då hastigt björn lägger sina
stora tassar omkring mig och kramar mig så, att jag är
nära att uppge andan, under det han kysser mig och ber
mig "trivas här"! Jag blev litet illa vid, men då jag såg
andemeningen i denna omfamning måste jag bli nöjd.
Här i dalen var då mitt blivande hem; här levde min
nya släkt; här låg Rosenvik; här skulle jag leva med min
björn. Vi kommo utför backen, och vagnen rullade raskt
fram på den jämna vägen. Björn nämnde för mig
gårdarna, som vi sågo när och fjärran. Jag hörde som i
drömmen, men blev plötsligt väckt ur mina tankar, då
björn sade med en viss accent: här bor ma chère mère!
och vagnen körde in på en gård och stannade framför
ett stort och vackert stenhus. "Vad, skola vi stiga ur
här?" — "Ja, min vän!" Det var mig en ingalunda kär
surpris. Jag hade först velat fara till mitt eget hem och
där något bereda mig på mötet med min mans styvmor,
för vilken jag var litet rädd efter de berättelser, jag hört
om denna fru, och den respekt, som jag visste att björn
hade för henne. Detta besök syntes mig ganska mal à
propos, men björn har sina egna idéer, och jag såg på
honom, att det nu ej var värt att spjärna emot.
Det var söndag, och då vagnen stannade, hörde jag
ljudet av en fiol. "Aha!" sade björn, "så mycket bättre!"
hoppade tungt ur vagnen och lyfte mig ur. Askar och
paketer var ej att tänka på. Björn tog min hand, förde
mig uppför trappan in i den präktiga förstugan och drog
mig fram mot dörren, där man hörde musik och dans.
Se så tänkte jag, nu skall jag väl även dansa i den här
kostymen. Jag ville gå in någonstädes, där jag kunde få
se mig i en spegel. Omöjligt! Björn förde mig vid
armen och försäkrade mig, att jag såg "allrakärasten ut",
och bad mig spegla mig i hans ögon. Jag måste vara så
ohövlig att säga honom, att de voro "alltför små". Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
