Grannarna / 10 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Första brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Björn ursäktade oss, sade att vi önskade snart komma
hem, att jag var trött av resan, men att vi ville dock ej
fara förbi Carlfors utan att betyga vår vördnad för ma
chère mère.

"D’ä bra, d’ä bra!" sade ma chère mère nöjd, "vi skola
snart talas vid där inne, men först måste jag säga ett par
ord till folket här. Hör på, go vänner!" Och ma chère
mère knackade med stråken på fiolens rygg, till dess
allmän tystnad uppstod i salen. "Mina barn", fortfor hon
högtidligt, "jag har att säga er — för böveln vill du vara
tyst där borta? Jag har att säga er, att min kära son Lars
Anders Werner nu hemfört som sin hustru denna
Fransiska Burén, som ni här se vid hans sida. Giftermål
beslutas i himmelen, mina barn, och vi vilja be himmelen
välsigna sitt verk i detta äkta par. Vi skola allesammans
i afton dricka en skål för dess välgång. Se så, nu kunnen
I dansa, barn! Olof, kom hit, du, tag fiolen och spela så
gott du kan!"

Under det att ett sorl av jubel och lyckönskan gick
genom församlingen, tog ma chère mère mig i handen
och förde mig jämte björn i ett annat rum. Här befallde
hon in punsch och glas. Emellertid stödde hon båda
armbågarna mot bordet, satte knytnävarna under hakan och
såg på mig stint, med en blick snarare dyster än vänlig.
Björn, som såg att ma chère mères utkik brydde mig,
började tala om gröda och lantsysslor. Ma chère mère
suckade ett par gånger så djupt att det liknade ett
stånkande, varefter hon tycktes göra våld på sig, svarade på
björns frågor, och när punschen kom in, drack hon oss
till, i det hon med allvar i blick och ton sade: "Son och
sonhustru, er skål!" Sedan blev hon vänligare och sade
med en skämtsam ton, som mycket klädde henne: "Lars
Anders, jag tror ej att man kan säga, att du köpt grisen i
säcken. Din hustru ser alls icke bortkommen ut, och har
ett par ögon att köpa fisk med. Liten är hon, bra liten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>