Grannarna / 14 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Första brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Nej, icke på morgonen", sade björn leende åt min
iver. "Jag måste till staden och se om mina sjuka."

"Ack, att ej folket skall kunna hålla sig friskt!"
utropade jag förtretad.

"Och vad skulle jag då ta mig för?" sade björn med
komisk förskräckelse.

"Fara med mig till Svanö!"

"Jag kommer igen till middagen kl. 3, och i afton kunna
vi... det fördömda hålet där oppe! Jag kunde ej tro att
gardinerna skulle vara så trasi..."

"Hålet skall vara där, så länge jag är här", ropade jag
ivrigt. "Aldrig skall jag glömma, att jag genom detta
första gången såg solen på Rosenvik. Men säg mig, vad
är det för ett gammalt fäste, som skymtar fram så grått
på denna sidan, längst bort över sjön, där skogen är så
svart?"

"Det är Ramm. En stor herrgård."

"Och vem bor där?"

"Ingen nu. För femton år sedan tillhörde den ma
chère mère. Men hon vantrivdes där, flyttade till
Carlsfors och sålde Ramm. Godset köptes av bönder, som väl
odla jorden, men låta det sköna huset och parken förfalla.
Nu säges det, att de för sommaren äro hyrda av en
utlänning, som vill jaga här i trakten. Och ett skönt tillfälle
har han därtill inom själva parken, som är över en mil i
omkrets, och där rådjuren länge fått föröka sig i ostörd
ro. Vi skola se oss om där någon gång. Men nu, min lilla
hustru, måste jag ha frukost och sen säga dig farväl på
några timmar.

Sedan kaffet var drucket och björn på trillan, började
jag orientera mig i min lilla värld. Men om hus och uthus
senare; jag måste först tala om herrn i huset, ty du,
Maria, känner ju ej min egen björn! Jag har ditt brev i
framför mig, ditt kära brev, som jag fick några dagar
efter mitt bröllop. Tack, söta, älskade Maria, för alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>