- Project Runeberg -  Grannarna /
32

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Andra brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

FREDRIKA BREMER

poetiskt än jag kunde tro honom om, "vern kan då komma
ihåg jordens vägstatuter?" Så skämtade ma chére mére!
och lagman Hök en stund, varefter himlavagnen och
désobligeanten åter togo var sin kurs.

När vi kommo hem, var ma chére mére vid ganska
muntert lynne, och vi råkade i ett ivrigt samtal om män,)
fruar och äktenskap. Ma chére méres lära för fruar var
i sanning ingen koketterilära. Den kunde innefattas i dessa
ord: "Gör så, att din man och alla män ha aktning för
dig, så får du frid i ditt hus och heder i ditt liv."
(Aktning, anseende är för ma chére mére livets högsta goda.)|
Väl voro förhållningsreglerna i allmänhet något för
stränga. De påminde mig om en visa, som jag ofta hörde
i min barndom av en jungfru Regina, och varav dessa!
ord ha stannat kvar i mina öron: 1

Kommer en ung herre och bjuder er armen, 1

så nig och svara:

Nej, tackar ödmjukast, jag gångar nog själv. 1

Och kommer en ung herre och bjuder er att valsa, 1

så nig och svara:

Nej, tackar ödmjukast, jag valsar nog själv. 1

Ma chére méres goda råd roade mig obeskrivligt.
Olyckligtvis hade hon bjudit till middagen tvenne gamla I
och fattiga fröknar, som till en del levde av hennes gåvor.
De kommo, medan ma chére mére och jag sprakade som
livligast. Den ena av dem hade tvenne rader rynkade
remsor till garnering på sin klänning. Ma chére mére
mörknade genast i anletet vid denna syn, och knappast hade
olycksfröken hälsat och satt sig, förrän ma chére mére
tilltalade henne ganska beskt för de två garneringarna.
"En garnering", sade ma chére mére, "var redan onödigt,
men två var oförlåtligt." Den stackars fröken fick en
förfärlig skrupens. Förgäves sökte hon ursäkta sig, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free