- On this page / på denna sida
- Andra brevet
- On this page / på denna sida
- Andra brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA «<.
dotter (styvdotter). Mally gjorde en trumpen och
bond-aktig nigning och vände sig som de yngre syskonen till
tebordet, där de snart alla tre började tvista, och jag
hörde de ljuva uttrycken: "Fy, skäms du inte! Vill du
låta bli att ta av mina skorpor? Du svinnos! Du otäcka
obeskedliga! Jag skall berätta för mamma!" och nu
uppstod ett stort rop: "Mamma, mamma, mamma!" Men
mamma brydde sig ej därom; herrarna kommo in, och
medan adamiterna åto och grälade och vi sågo dager att
med liv och lemmar komma ut ur huset, togo björn och
jag avsked. Majorskan och jag gåvo varandra rätt
vänskapligt handen och lyckönskade oss ömsesidigt till
grannskapet. Men tyst föresatte jag mig att icke så snart igen
utsätta mig för faran att bli ihjälslagen av vedträd.
Majoren ledde mig till vagnen — trillan, skulle jag säga. Han
var mycket artig och tycktes just vara nöjd med mig. Jag
hade i det hela haft roligt på detta besök.
Björn tog min hand och tryckte den. Vi sutto tysta,
men lyckliga, och trillan rullade muntert fram på den
jämna vägen. Vi foro hemåt.
"Vilken dyster trakt!" sade jag om en stund. "Den
liknar ej vår dal. Var äro vi ?"
"Vi äro nära Ramm!" sade björn. "Jag har med flit
tagit vägen häröver för att du skulle se stället, där jag
tillbragt min ungdom. Jag är glad att någon kommer att
bo här. Det är ledsamt att se ställen stå öde, där
människor kunde leva och njuta livet."
"Vem kan rätt njuta livet här, björn? Allt är ju här
så svart och dystert! Denna långa allé är mörk som ett
gravvalv. Och där, vid dess slut... är det huset? Huj
Det ser ut som en urgammal borg, där spöken grassera.’1
"Och likväl har här varit mycken glädje, mycken lycka,
men — det är sant — mycken sorg också..."
"Har någon olycka skett här?"
"Ja — en olycka. — Hur det har växt igen!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
