- On this page / på denna sida
- Tredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
FREDRIKA BREMER
å rad, ännu innan de första hälsningarna voro över.
Äntligen svarade Jean-Jacques: "Peter kommer först
senare, om han alls kommer i afton. Det föll Ebba in att
lägga sig att sova på E.f där vi åto middag, och hon ville
ej låta väcka sig på något villkor. Peter lockade och
pockade förgäves. Slutligen måste min hustru och jag lämna
dem, på det ej ma chére mére skulle vänta oss förgäves
denna afton. Ebba, tycker jag, kunde gärna sova i vagnen,
ty hon tål ej att se landet, utan sitter jämt med sina dubbla
florshuvor nedsläppta." Ma chére mére rynkade lätt på
ögonbrynen, men djupt drog björn ned sina. Jag såg på
Jane-Marie, hon log och höjde litet på axlarna. Nästan i
samma ögonblick hördes en vagn rulla och stanna. "Därj
är han !’* ropade björn, for upp som en bomb och rusade
ut genom dörren, den älskade brodern till mötes, innan
ma chére mére kunde hejda honom. Hon ristade på
huvudet och såg bister ut, men jag höll av min björn, för
det han så höll av sin bror.
Se nu svägerskan n: r 2.
En liten, späd figur svävar fram, självsvåldigt, men
behagligt. Ögonen äro halvslutna, den lilla halmhatten
hänger på armen, den lilla mössan med rosenband sitter
på ena örat och låter på andra sidan, liksom o förvarandes, j
några lockar mörkbrunt hår slippa fram. Hennes man
följer henne med ögonen, under det han i dörren ånyo
fångas i björns omfamning. Ma chére mére stiger upp,
majestätisk som första gången, och går tre steg emot den
lilla sylfiden, men till allas vår obeskrivliga förvåning
svävar denna förbi henne utan att se upp, och slänger
sig vårdslöst i länstolen, som ma chére mére nyss lämnat,
i det hon utropar: "Ack, jag är så trott, så trött, så varm,
så jag kan dö! Uh!" Den lilla sidenkapotten flög upp
och visade en fin vit linongklänning, som å sin sida lat
Se ett par de sötaste små fötter och smalben.
Du skulle ha sett ma chére mére. Hon stod som traf fad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
