- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
FREDRIKA BREMER
hennes huvud. Jean-Jacques bleknade även och drog sig
undan. Under det hon stod så, förvandlades min
förskräckelse i hjärtångest, och jag var i begrepp att springa
fram till henne, men björn höll mig häftigt tillbaka, och
med sin arm om mitt liv satt han själv helt stilla och
betraktade henne uppmärksamt. Ingen annan nalkades
henne, och om en stund gav den förfärliga spänningen
vika av sig själv. Den knutna handen föll ner, någon
livsfärg återkom i ansiktet och i de blånade läpparna, ögonen
blevo mildare. Hon andades några gånger djupt, men allt
saktare, liksom suckande, och utan att säga ett ord eller se
sig om på någon skred hon långsamt ut ur rummet och
stängde hårt igen dörren efter sig. Det oaktat ville jag
följa henne, men björn hindrade mig, och då han såg mig
orolig och upprörd, tog han mig avsides och gav mig en
förklaring över detta underliga och hemska uppträde ij
dessa ord:
"Ma chére mére har haft en son, som hette Bruno,
och han..." — "Är död?" avbröt jag frågande. "Ja!" —
"Och därför verkar hans namn, hans minne så på henne?"
sade jag frågande och förvånad. "Icke blott därför; han
har gjort henne stor sorg, och allt, som påminner om
honom, särdeles nämnandet av hans namn, skakar henne
häftigt. Men man får ej låtsa om sådana utbrott; hon tål
det ej, och de gå snarast över, när hon helt och hållet
lämnas åt sig själv." — "Men vad har det då varit med
hennes son?" — "Det är en lång historia, Fanny, jag vill
såga dig den en annan gång." — "En annan gång är en j
skälm; jag hatar ’en annan gång’. Jag kan ej vänta
längre än tills i afton, björn." — "Nåväl då, i afton!
Nu få vi ej stå här och viska längre." — Vi återvände
till de andra.
Lagman Hök satt i soffan vid patiensbordet, och jag
såg att han sökte lägga "la biocade" ungefär i samma
skick, som den befann sig i den stund bordet kastades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
