Grannarna / 61 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Fjärde brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA 61

nära att kosta modern Hvet, och den så dyrköpte blev
henne kärare än livet självt. Mer än en gång såg man
modern på knä vid sonens vagga, liksom tillbedjande
honom. Hon gav själv barnet di; ingen annan än hon fick
vårda honom, ja, knappast röra honom; hon omgav med
oandlig kärlek den tidigt vilde och despotiske gossen, som
dock å sin sida hängde vid hennes hals med häftig ömhet
och ej tycktes kunna ha ro utom vid hennes bröst. Det
oaktat blev förhållandet emellan mor och son ren från
vaggan underligt och stundom fientligt. En dag lade hon
det nio månader gamla barnet vid sitt bröst; gossen,
hungrig eller ond, bet häftigt till med sina unga tänder.
Retad av smärtan, gav modern honom ett slag. Barnet
släppte genast bröstet och återtog det — aldrig. Man
måste avvänja honom, ty hans mor tålte ej tanken, att en
främmande amma skulle ge honom sin mjölk. Längre
fram, en gång, då modern ville ge den åttaårige gossen
en välförtjänt bestraffning, vände han sig som ett ungt
lejon mot henne själv och — slog henne 1

Men emellan dylika vilda uppträden sågos även de,
som visade en obegränsad hängivenhet. Hon kastade sig
emellan honom och varje fara; han kysste spåren av
hennes fötter. När de återsago varandra efter en kort
skilsmässa, var det med utbrott av den häftigaste kärlek;
nästa ögonblick kunde dock inveckla dem i strid. Detta
förhållande tilltog med åren. Båda hade våldsamma och
bestämda viljor. De tycktes varken kunna leva utan eller
med varandra.

Det var omöjligt att se en skönare gosse, men ehuru
modern i sitt hjärta dyrkade honom, var hennes känsla
av rattvxsa så sträng, att hon aldrig gynnade honom
framte* hans styvbröder.

vadnenSj01"0-^ a?a hålha inomhus> och alftför knappt

det SfÄlck Ja§ hade alltid böjelse för sparsamhS,

at maste Jag ofta anlita en oskyldig industri för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>