- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
FREDRIKA BREMER
Det var en afton i slutet av september månad. Det
blåste starkt och vinden låg på fönstren, som darrade och
skallrade. Så hördes på borggården eldiga slag av
hästhovar. Jag såg ma chére mére darra. Jag hade aldrig sett
det förr. Jag hörde en hemsk skallring — det var icke
av fönster — det var av tänder, som hackade samman.
Mina bröder gräto. Då öppnades raskt dörren, och Bruno
steg in. Jag ser honom, som om han i denna stund stode
framför mig. Han var varm av ritten och stormen, full av
hälsa och eld; jag hade ej sett honom mera skön. Så kom
han. Men i dörren ren stannade han, studsade och kastade
en förfärad blick på sin mor. Hon betäckte sitt ansikte
med sina händer. Bruno bleknade, såg sig omkring på
oss, såg så åter på sin mor. Nu träffade honom hennes
ljungande blick, och nu höjde sig hans mors röst, hemsk,
sträng, och hon anklagade honom för stöld; pekande på
hans uppbrutna koffert, på den där funna
penningsumman, på vittnena, och fordrade hans bekännelse.
Med obegripligt och trotsigt övermod erkände Bruno
sig skyldig.
"Fall ned på dina knän och tag ditt straff!" sade den
stränga domarinnan.
Men Bruno stod orörlig. Så reste han trotsigt upp
huvudet, en lågande blick bröt fram ur hans ögon och svarade:
"Jag vill ej! Är här fråga om syndabekännelse — så
kunna andra än jag komma i fråga ... reta mig icke.••
eller,.."
Bruno stampade med vildhet, knöt handen och kastade
trotsiga blickar omkring sig.
"Gripen honom! Hållen honom!" ropade ma chére■
mére utom sig av vrede.
Bokhållaren och min bror, som lade hand på Bruno,
lågo snart nedkastade på golvet. Bruno sprang ett par steg
tillbaka, fattade en käpp, som stod i ett horn, sväng
de den
över sitt huvud, lät den knalla, och med ursinnigt rasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
