Grannarna / 70 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Fjärde brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vida, vilda världen, och är — fördömd?— Varför blev
Kains panna av himlen märkt att inom sig bära evig oro ?
Han var förbannad av sin mor. Jag vet vad Kain kände.
Jag även är förbannad av min mor och utan ro på jorden.
Och nu — på denna panna, där hennes förbannelse vilar
tung, begär jag, vill jag, att hon skall lägga sina händer
och borttaga förbannelsen och nedlägga en välsignelse.
Moder — min moder! Skall du vilja erkänna, skall
du förlåta den brottsliga sonen ? Jag vågar ej svara
därför — knappast hoppas. Hon borde det. Mycket var
hennes skuld. Hårt och hårt, bittert mot bittert — det kunde
ej gå väl. Men — vill hon blott nu vara huld, vill hon
blott nu förlåta, så vill jag göra avbön — vid hennes
fötter. • m

Du känner min musikvurm. Här tillfredsställer jag
den. I ett av rummen har jag låtit uppsätta en orgel.
Dess ton är god. Vid den sitter jag var afton, sen
skymningen inbrutit, och spelar långt in på natten. Ju djupare
tystnaden blir, ju dunklare skymningen, desto högre stiger
orgelns storm. Den lugnar mig. Den upplyfter och
vederkvicker min själ. I strömmar av toner dränker jag de
vilda minnen, som bli levande i nattens famn. Musik är en
härlig sak. Den är ett rus, den är en förtjusning, en värld
att leva, att brottas, att vila i — ett hav av smärtfull
vällust, ofattligt, gränslöst som evigheten.

Skall min mors öra en gång lyssna till mitt hjärtas sång,
min själs Miserere till henne? Men innan hon hör mm
röst, vill jag utsända budskap, som i vänliga melodier
skola tala för henne om främlingen. Hon skall höra
honom prisas och berömmas och sedan mindre fasa vid
att i honom igenkänna sin son.

Men — vill hon ej — då skall du, Antonio, innan långt
vid Rouge et Noir återse

Din vän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>