- On this page / på denna sida
- Femte brevet
- On this page / på denna sida
- Femte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
75
"Vad det skall bli roligt, roligt !" ropade Ebba, klappade
i sina händer, under det hon hoppade ur rummet.
"Det är intet ont i henne", sade ma chére mére, "men
hon är ett bortskämt barn och behöver tuktas. Hade det
skett förr, så hade det ej varit behövligt nu. Om du får
barn, Fransiska, så kom ihåg Syrachs ord: ’har du barn,
så tukta dem*! Emellertid, Fransiska, är jag nöjd att du
tar litet vård om den vackra bytingen Ebba. Vid hennes
år falla kloka ord sällan förgäves. ’Det som göms i snö,
kommer upp i tö’."
Den 27 om aftonen.
Klockan fem på morgonen i dag begav jag mig till
Carls fors för att där avhämta Ebba. Vädret var så skönt,
som jag någonsin kunnat önska det. Jag var framme
klockan sex och fann Ebba redan klädd och väntande
mig full av iver och otålighet. Vi begåvo oss på vägen.
I början pratade Ebba, hoppade, skrattade, sjöng och
njöt sitt liv som fåglarna, men när vi på halva vägen till
Rosenvik kommo in i en stor, skön lövskog, blev hon
plötsligen helt tyst. Jag kastade då och då en blick på
Ebba. En viss mild blekhet var på hennes vackra, unga
ansikte, en viss betagenhet stod att läsa där; stora tårar
stodo i ögonen, som långsamt blickade omkring liksom
sågo de med förvåning en obekant värld. Då började en
fågel slå — underbara, tjusande toner — man skulle ha
sagt, att de voro livade av en tänkande själ.
"O, vad är det ?" frågade Ebba häpen, i det hon
stannade.
I "Det är en näktergal!" svarade jag, själv med en liten
glädjerysning över de älskade, men sällan hörda tonerna.
Ebba lyssnade länge. Det var som om hennes själs öra
för första gången hade öppnat sig för livets höga visa.
"Min Gud!" viskade hon, "vad det är högtidligt, vad
det är underligt, vad det är skönt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
