Grannarna / 90 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Sjätte brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

FREDRIKA BREMER

allt och är oändligen lätt att leva med. Han spatserar
med björn, talar politik och fysik med honom. Han läser
för mig, eller språkar trevligt under det jag syr. Björn
har bett mig vara hemma för kusin Stellans skull och
laga så att han kan känna trevnad och nöje i vårt hus.
Jag ville nästan kalla honom en motsats till herr de
Romilly. Jag liknade denne vid en stor, men vild
naturscen. Jag ville likna kusin Stellan vid en vacker,
fullkomligt städad engelsk park. Han har flera talanger,
ritar, sjungar väl, samtalar högst angenämt och har med
allt detta — åtminstone på landet — en anspråkslöshet
i ton och väsen, som man håller honom räkning för,
särdeles när man besinnar hans ställning i livet och hans
utsikter. Något för mycket tyckes toaletten sysselsätta
honom. Men det är icke något ont däri. Det är så
naturligt, när man är ung, rik och vacker. H

Den 12.

Han är likväl underlig, den värda kusin Stellan, och

jag förstår ej rätt vad han i själva verket är. För det

första ser jag, att han ej är riktigt kristen. I går afton

talade han mycket om Mohameds religion; han kallade

den den visaste, den yppersta av alla religioner. Han

erkände helt öppet, att han skulle av allt hjärta vilja

vara född turk eller perser och framleva sina dagar i

orientalisk maklighet, ha en seralj m. m. Jag blev ganska

stött över detta tal. Det var alls icke uppbyggligt att

höra. Samtalet blev avbrutet av kvällsvarden och återtogs

ej sedan. Men innan björn fick gå till ro, måste han stå

/nig till svars för sin guldgosses moral. Jag måste säga,

att jag ej heller var riktigt nöjd med björns; åtminstone

för tillfället. Han tog alltför mycket Stellan i försvar

och försäkrade, att oaktat hans turkiska idéer, han dock

var den hederligaste karl och skulle aldrig kunna göra

något dåligt. Hans enda fel, sade björn, är något lätt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>