- On this page / på denna sida
- Sjätte brevet
- On this page / på denna sida
- Sjätte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
98
Är den icke, lik fågeln Fenix, blott en skön dikt på
jorden? Fransiska, ni, som tyckes vara så säker, så
hemmastadd i den saken, nämn för mig bland de familjer, ni
känner, en enda verkligen lycklig, verkligen enig och som
välsignar de band, som sammanhålla den, icke blott i ett
ögonblick av dess liv, men under alla skiften av dess
livstid. Nämn mig en sådan familj, Fransiska!" Stellan såg
starkt och allvarsamt på mig och jag började tänka efter
och söka. Är det icke det mest fatala i världen, att ofta
just det ord, den sak, som vi behöva, skall undfalla oss,
och ju mer vi söka, desto bättre gömmer det sig ? Så gick
det nu mig med den "lyckliga familjen". Jag tyckte, att
jag skulle känna en mängd sådana, och nu fick jag ej
reda på en enda. Jag sökte och sökte, jag sprang i hus och
ur hus hos mina bekanta, jag blev ängslig och varm, ty jag
fann ingenstädes allt vad jag sökte. Med en hemlig
skadefröjd satt Stellan och såg på mig och väntade. För att
frälsa mig och familjesällheten, tänkte jag nu reservera
mig mot Stellans överdrivna fordringar och började så:
"Den fullkomliga sällheten finnes ingenstädes på
jorden ..." Stellan avbröt mig och sade:
"Ni har rätt, Fransiska, och allra minst finnes den
inom familjelivet. Människan, efemären, kan på jorden
njuta någon glädje, någon lycka, blott med det villkor,
att hon där lever som efemär, att hon likt fjäriln gungar
sig på trädens kvistar, suger blommornas saft och ej lik
dessa sätter sig fast i jorden. Gör man det, så är man
genast rov för maskar och mull; allt vad livet har tungt
och osmakligt, dess tjocka, ledsamma prosa, kommer över
oss. Psykes vingar falla av, fjäriln blir kålmask. Tro mig,
Fransiska, jag har sett mer av familjelivet än ni, och
alltför mycket för att kunna rosa det och själv önska att
spela rollen av ’pére de famille’. Familjen är ett
instrument, som nödvändigt förr eller senare blir ostämt; det
ügger i själva strängarnas art och förhållande till var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
