- On this page / på denna sida
- Sjätte brevet
- On this page / på denna sida
- Sjätte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
97
t. ex. åt "det sura klistret", så gåvo mig andra verkliga
hjärtstyng. Jag fasade vid tanken på huru mycken andlig
fattigdom, huru mycket djupt elände dväljes i
familjelivet. Men jag älskade dess idé, jag trodde på den, den
var som sammanväxt med allt vad jag hade bäst inom
mig. Nu tyckte jag den vara vanhelgad av Stellan, jag
kände vrede, jag kände ångest och smärta, och tusen
blandade känslor gjorde, att jag brast i tårar under det
jag nästan skrek: "Men jag är lycklig, björn är lycklig,
vi äro lyckliga!"
"Ja, nu! under smekmånaderna, under ett, två, ja, tre
år kanske", sade den obarmhärtige Stellan, "men låt åren,
låt barnen, låt bekymren komma... ni får till exempel
tio flickor — vad skall ni göra med dem alla? Inga
pengar, inga giftermål, en flicka halt, en skrofulos..."
"Tio flickor!" Jag förskräcktes; jag såg dem alla
omkring mig, stora, långa, fordrande, att jag skulle ge dem
sällhet såsom jag hade gett dem liv, jag såg en ofärdig,
en skrofulos — jag sjönk ned under denna börda, som
överväldigar mig, och under det jag grät, utan att kunna
säga ett ord, steg Stellan upp, kastade bort min sista
månadsros och gick ut, den avskyvärde! Jag önskade
nästan att aldrig se honom mer.
Tio flickor! Jag kunde på en lång stund ej tänka något
annat än de orden och gråta. Men småningom sökte jag
att lugna mig och började allvarligt och som en kristen
människa övertänka saken. Och småningom fick den ett
helt förändrat utseende. Jag förskräcktes ej mera för
mina tio flickor, jag blev helt bekant med dem. Jag skulle
helt och hållet ägna mig åt dem, jag skulle göra dem till
gudfruktiga och flitiga människor, de skulle bli glada och
goda; de skulle hålla av varann och med gott mod ta sig
ut i världen. Ju mer jag betraktade min familjetavla,
desto vänligare blev den. Jag började ordentligt, innerligen
älska mina tio flickor, och mest den halta och den skrofu-
7. — Fredrika Bremer, Grannarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
