Grannarna / 109 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Sjunde brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

109

jag med henne avtalat, att nästa sångdag skulle bli om

fredag.

I morgon är stort gästabud hos ma chére mére. Hela
grannskapet samlas på Carlsfors. Även herr Romilly är
bjuden, ehuru han ej gjort besök där. Jag är mycket
nyfiken att återse denna gåtlika person. Hans toner ha
stämt mig väl för honom. Den, som kan framtrolla
sådana melodier, måste ha djupa och starka känslor.

Den 18.

Jag blev bedragen i mitt hopp att få närmare betrakta
den dystre grannen på Ramm. Han kom likväl till
Carlsfors. Nästan hela sällskapet var redan samlat, och hans
inträde gjorde ett visst intryck. Mig genomfor en
obehaglig känsla, när jag såg den höga, svartklädda gestalten,
som med ett nästan hotande uttryck sammandrog
ögonbrynen i det han steg in. Ma chére mére, som var i stor
toalett och såg verkligen mycket bra ut, gick majestätiskt
emot honom och höll ett både artigt och ståtligt tal på
franska, som den främmande likväl ej tycktes begripa
mer än om hon talat på lapska. Han stod orörlig, med
nedslagna ögon, och sen hon slutat, sade han med låg röst
ett par ord, som jag ej hörde, bugade sig djupt och
avlägsnade sig hastigt. Jag tror, att ma chére mére nu blev
föga uppbyggd av den utländska artigheten, som hon
förut så mycket prisat, och liksom smittad av de Romilly,
rynkade även hon ögonbrynen i det hon återtog sin plats.
Ett ögonblick därefter uppstod en besynnerlig rörelse i
ena ändan av rummet. Herrarna skockade sig tätt ihop,
och när gruppen öppnade sig, sågs de Romilly, dödsblek
och nästan sanslös understödd av tvenne personer, försöka
att lämna rummet. Björn följde dem ut, och ma chére
mére satte allt vad huset ägde till den sjukes tjänst. Om
en stund tog hon mig med sig och gick själv in till
honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>