- On this page / på denna sida
- Åttonde brevet
- On this page / på denna sida
- Åttonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
121
Jag var i går eftermiddag ensam med henne. Jag
tänkte på Stellan och frågade utan omsvep vad hon tänkte om
vår unga gast Något till min förvåning tyckte jag mig
finna, att hon ganska litet hade tänkt på honom. Hon
medgav, att han var vacker, behaglig och talangfull, men
hon uttalade sitt bifall med en förtvivlad likgiltighet. Då
begynte jag smått förtala honom. ,,Kärleken,,, tänkte jag,
"har underliga kryphål, och ofta, när han ej kan lockas
fram med socker, får man honom ut med salt." Men
fåfängt saltade jag mina anmärkningar över Stellans lättja,
lättsinne m. m.; jag kunde dock ej i Serenas svar skymta
den minsta lilla udd av kärlekens pilkoger. Serena
ursäktade honom som den kristliga kärleken själv, under det
hon medgav hans fel.
En spottning, en skälvning gick genom den fina, varma
handen, som jag höll i min. Det var som ett hjärtslag
hade flugit genom Serenas ådror, och när jag såg på
henne, voro hennes kinder begjutna av rodnad och hon
andades hastigare. Just som jag ämnade fråga vadan
denna hastiga rörelse kom, fick jag en smärtsam
upplysning. Jag hörde slag av snabba hästhovar, och Bruno steg
strax därpå av vid porten. Serena måste ha på långt håll
känt igen gången av hans häst.
"Är det så?" tänkte jag, och en långsam, ängslig
rysning, liknande en olycklig aning, for igenom både min
kropp och min själ. Jag tryckte fastare Serenas hand,
jag kände behov att omfamna henne, att sluta henne
innerligare till mig, men avhölls därifrån av Brunos
bullrande inträde. Han kommer alltid som en åska. Men han
skakade nu så hjärtligt min hand, kastade en så skön blick
på Serena, att det obehagliga intryck, jag erfarit, något
förgick.
t Serena sydde nu ivrigt på sin båge, och Brunos ögon
vilade på hennes fingrar och på blommorna, som föddes
under dem, "Det är en skön dag!" sade jag ät Bruno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
