- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
FREDRIKA BREMER
lelse. Hon tryckte Brunos hand och sade hjärtligt: "Ni
har gjort gumman ung på nytt! Jag har sen långa tider
ej haft så roligt och tackar er av hela mitt hjärta!"
"Ni gör mig lycklig!" sade Bruno, kysste
vördnadsfullt hennes hand och satte sig bredvid henne.
Nu hördes ett starkt buller ute i salen. Det härrörde
från adamitema, som nu först kommo ur skogen,
smutsiga, sönderrivna, men fulla av friska livsandar. De hade
skrämt upp rådjur, dödat en orm och fångat en
ekorrunge, som de nu hemförde i triumf. Brita Kajsa sökte
nedtysta denna adamitiska fröjd, men lyckades
någorlunda blott med Mally. De två yngre barnen sprungo
skrikande och stojande omkring, klevo med sina
smutsiga fötter på stolar och soffor — jag ville, att ma chére
mére skulle sett detta — under det de roade sig att än
lössläppa, än fasttaga den olyckliga ekorrungen. Deras
föräldrar bekymrade sig slutligen ej mer om deras vilda
väsen, men Serena och jag gåvo varandra ett ögonkast
och blandade oss i saken. Resultatet därav blev, att jag
befriade ekorrungen, under det Serena, halvt med allvar,
halvt med munterhet, drog till sig barnen och lyckades
att hålla dem stilla, under det hon klippte åt dem en
mängd små pappersekipager och herrskap, och konsten
visade även härvid sin förmåga att tämja den vilda
naturen.
Den muntra fröken Hellevi, som gärna vill hålla folk
i rörelse, föreslog att leka och satte en pantlek i gång,
som snart blev rätt munter. En mängd panter
insamlades, och vid deras igenlösning lyste fröken Hellevi
genom sina glada och kvicka påhitt. Obeskrivligt roligt
var det att björn måste dansa. Jag har aldrig skrattat
så gott. Du skulle ha sett hans komiska gravitet och hans
grimaser!
Emellertid hade det blivit sent, och de gamla Dahls,
som ej ville stanna kvar till supén, togo avsked av sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
