- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björn vägrade ej mer. Han stödde henne på ena sidan,
och jag på den andra, och så fördes hon in till Bruno och
sattes i en stor länstol bredvid hans säng. Det var där inne
en stum, men rörande scen. Mor och son omfamnade
varandra tyst. Sedan satt hon länge och höll hans hand
och såg på honom. Man såg på dem båda hur djup
försoningen var. När ma chére mére suttit så omkring tio
minuter, lade hon sin hand liksom välsignande på Brunos
panna och bröst. Han ville säga något, men hon lade
förbjudande handen på hans läppar; han höll den länge kvar
där. En tår vätte hans kind; o, huru jag längtade att se
dem bada moderns ögon, men de förblevo torra, ehuru de
voro fulla av ömhet. Hon tecknade till oss, att hon ville
avlägsna sig, och det var tid på, ty hon var häftigt
angripen och dödsblek.
Vad mig beträffar, har jag måst inrätta mig för att
bli här så länge ma chére mére är sjuk. Hon och björn
önska det och jag ej mindre. Jag skulle ej kunna lämna
henne, så länge hennes tillstånd är betänkligt. "Får hon
blott sova", säger björn, "så är all fara över." Men just
sömnen flyr hennes ögon, och en inre oro skakar henne.
Två dagar senare. Bruno är bättre, men får ej gå uppe
och nästan icke tala. Björn är minsann en sträng doktor,
ser jag. Jag tror ej jag tar honom till min. Jag sade
honom det. Han gjorde blott en hånfull grimas och sade:
"Det skola vi få sel" Jag vet ej huru jag kan skriva så
muntert; ma chére méres tillstånd oroar mig djupt —
men jag har så mycket förströelse; dessutom är ma chére
mére själv vid ett så friskt och lyckligt lynne, att man ej
kan annat än bli glad däråt. Gud låte dock denna händelse
ej få en sorglig utgång! Måtte jag i nästa brev kunna
säga, att allt här är även så glatt som det nu är gott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
