- Project Runeberg -  Grannarna /
195

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjuttonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

195

förnuftet tager sin. Mina kära barn, vår Herres hand är
tung över mig. Han har slagit mina ögon med mörker.,,
Ett dovt rop av smärta hördes, och ekon därav
upphöide sig runtomkring. Jag fattade björns hand och såg
på honom, att han hade anat förhållandet.

"Mina kära barn", började åter ma chére mére, "I
skolen icke sörja över mig. Jag sörjer icke mer. I
begynnelsen var det svårt, det bekänner jag, och länge ville jag
icke tro, att det var med mig så som det är. Nej, jag ville
icke gå in därpå. Men det blev skummare och skummare,
olyckan blev vissare och vissare; i dag blev den mig fullt
klar, och nu — har jag ödmjukat mig/’

Jag kunde icke längre stå lugn där. Jag kastade mig om
ma chére méres hals med tårar i det jag utropade: "Björn
skall hjälpa ma chére mére, han skall skaffa mor sin syn
igen!" r>

"Jag hoppas verkligen kunna det!" sade björn i det
han gick närmare, tog hennes hand och sag skarpt i
hennes ögon. "Det är grå starren. Den kan botas. Om ett eller
par år har den troligen mognat, och en operation kan da
företagas."

"Lars Anders", sade ma chére mére i det hon tryckte
hans hand, "jag vill tro på dig och leva glad i denna tro.
Jag skall vänta tåligt tills dagen kommer, då jag får
återse vår Herres sol. Och kommer den aldrig för mig
här på jorden, så skall jag dock med undergivenhet sitta
i mitt mörker. Jag har suttit i svårare mörker förr. Nu
är jag jämförelsevis lycklig. Mina ögon ha dock fått
mätta sig av en stor glädje. Och fast jag nu ej mera kan
se, så kan jag dock höra min son — och er alla!" tillade
hon, liksom fruktade hon att begå någon orättvisa emot
oss.

"För övrigt vilja vi så litet som möjligt göra av denna
händelse. ’Det är käringtröst att kvida och lida’, sade vår
store konung Gustav Adolf, och jag säger, att det höves

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free