- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
FREDRIKA BREMER
Hagar.
Ni är för stolt att bliva det?
Serena teg.
Hagar.
Ni älskar honom ej. Ni vill ej offra något för
honom.
Serena.
Ack jo. Mitt liv, min jordiska sällhet — gärna.
Hagar.
Det är ringa. Men vet ni vad jag har offrat för
honom? Rikedom, anseende, ära, fädernesland, fader,
salighet, allt, allt, allt! I min faders hus kunde jag
befalla över tusen slavar; jag övergav allt och blev hans
— slavinna. Och därför bör han älska mig; därför bör
han bliva min!__vem stod vid hans sida ibland
blodiga dödar... vem trotsade med honom lagen och
fördömelsen, om icke jag? Vita flicka! vit och kall som
snön på ditt fosterlands berg, tror du, att du kan rycka
honom från mig? Nej, till mig skall han återkomma;
min eld löper även i hans ådror... svaga, frukta för
hans kyss! den förtär ... fly honom, ty min är han här
och härefter... aj! mitt sår! Gud, vilka smärtor!
Hjälp, hjälp!...
Serena skyndade till henne. Med de lindrande
salvor som doktor Werner berett med milda och
skickliga händer skötte Serena och förband såret.
’Tack!" sade Hagar lindrad; tack... du är god!"
"O Hagar! Älska honom, men hata icke mig!"
"Nej, jag hatar ej er mer. Vem kan hata er?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
