Grannarna / 240 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjugutredje brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

FREDRIKA BREMER

"Vad har väl den att berömma sig av, som aldrig
varit frestad ? Om hon blivit det — törhända hade hon
ej varit bättre än mången annan!"

Serena teg.

"Lycklig den, vars bröst ej skakas av lidelser, vars
blod rinner stilla, vars tidiga omgivningar heta dygd
och frid! Om hon förblir obeflackad, om hon icke
faller — ringa är hennes förtjänst!"

"Ni har rätt!" sade Serena ödmjukt och stilla som
förr. Hon böjde huvudet i sin vita hand.

"ödet bestämmer och världen dömer, båda lika
blint!" fortfor den förbittrade. "Därför heter den ena
människans väg seger och ära, den andras fall och
förkastelse."

"Men Gud, som ser i det fördolda", sade Serena
med fast stämma, "Gud som är mäktigare än ödet och
världen, skall en gång jämna, vad här blev ojämnt.
Då, Hagar, skall det ofta ske, att den, som blott
arbetade i den sista timmen, skall få lika lön med den,
som kallades redan i den första."

Hagar reste sig något upp och betraktade Serena
med förvåning. "Vilken Gud lever i din själ?" sade
hon, "och varför till mig så milda ord, till mig, den
förhatliga, den förkastade?"

"Icke förkastlig, icke förkastad!" sade Serena, i det
hon steg upp och närmade sig sjuksängen, "o nej,
Hagar! er väntar ganska visst en gång en mild
domare."

Med ett uttryck av hög spänning stirrade Hagars
frågande blick på det hulda anletet, som nu var nära
hennes bädd, och som såg ned på henne med en ängels
förbarmande. Serena fortfor:

"Svartsjuka har fört er till en mörk gärning, men
er kärlek är verklig och stor. Jag har lyssnat till er,
Hagar, då er själ upplåtit dess innersta liv; jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>