- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 FREDRIKA BREMER
blixtrade kring mig och förblandade mina ögon; men
den askgrå förtvivlan, som färgade min motspelares
ansikte i den stund han lämnade rummet, återkallade
mig till sansning. Kanske hade han en mor, som...
jag sprang ut efter honom. Jag ville återlämna honom
allt vad han förlorat. Jag sprang ut på den mörka
gatan, ropade den olyckliges namn (som jag
händelsevis kände). En blixt och en knall helt nära svarade på
mina rop. Stycken av den olyckliges hjärna flögo till
mina fötter. Han hade skjutit sig. Han var enda sonen
till en medellös änka.
Jag övergav pharaobordet. Jag sökte gottgöra något
av det onda jag vållat. Jag sökte lindra bördorna av
den människoklass, mot vilken jag förbrutit mig. Men
vad är spelarens välgörenhet? Den är lik rövarens
allmosa — en blodpenning. Ingen försoning kan den
hämta till hans hjärta. Jag kände det. Då sökte jag
kärlek. Kärlek tyckte jag skulle låta mig glömma allt
och njuta allt. Jag kastade mig, jag sjönk i kärlekens —
nej, heliga eld, förlåt! icke i dina, nej! i lustans armar
sjönk mitt liv. Jag trodde mig älska; jag blev bedragen;
jag bedrog, tumlade om från förvillelse till
förvillelse... Men som böljan flyr för Tantals läppar, så
flydde njutning och ro för mig. Under femton års tid
har jag väl haft ögonblick av vild glädje, men ingen
timma, till vilken jag ville säga: ’stannaV ingen dag,
som jag ville bedja: ’kom igen!’ En oändlig tomhet,
som ingenting tycktes kunna giva fyllnad, en
förtärande törst efter något — jag visste icke vad — fanns i
min själ. Ibland — i lugnare stunder, ja, väl även i
dem av vildaste njutning — bröt in i min själ en syn,
vars tjusning och vars kval för mitt hjärta jag icke
kan beskriva. Allt vad mina barnaår hade oskyldigt och
skönt, allt vad min första ungdom hade av glänsande
liv och lycksalighet, allt vad jag stundom drömt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
