- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
FREDRIKA BREMER
dig, såsom inför dess evige skapare. Ännu Serena,
ännu har icke altaret förenat oss; — ännu kan du
skilja mig från dig, och ren inför världen, som du är
det i din egen själ, draga dig tillbaka. Du är fri i denna
stund. Om du än förskjuter mig, skall ingen
förebråelse, ingen klagan från mina läppar smärta dig. Om än
du vänder dig bort ifrån mig, så vill jag vörda och
älska dig, och gå fram min ensliga, ödsliga väg — så
gott jag det kan. Du har talat om vänskap, om bror
och syster. Förlåt om jag sönderriver denna illusion
av ett änglarent hjärta. Det kan icke bli så emellan oss.
Gud skapade själarna av olika art. I min låga flammor,
dem du ej känner. Allt nog, jag måste äga dig eller
fly dig. Men om jag måste fly dig, Serena — skall jag
dock bära din bild i mitt bröst. Den skall göra mig till
en bättre människa. Jag är icke ensam — jag har en
mor. För henne vill jag leva, om även själv utan lust,
utan glädje. Dock — låt mig tillägga ännu ett ord. Jag
har hoppats, o, Serena, du enda, som jag sannfärdigt
älskat!... Vid din hand, vid ditt änglahjärta har jag
ofta hoppats kunna begynna ett nytt liv. Jag tyckte de
bättre fröna i min själ skulle under din vård gå upp,
och... vem kan säga allt vad hjärtat anar — och vem
mäter kärlekens kraft? Vem sätter en gräns för den
Allgodes nåd? Med dig, med dig syntes mig vägen
öppen till försoning och ett bättre liv... ja, med dig!
Utan dig... dock jag har sagt nog. Allt vet du nu,
Serena — fäll domen över mig! Jag böjer mitt huvud
inför dig — och vill kyssa din älskade hand, evad den
ger mig döden eller livet."
När serafen Eloa (så säger Messiadens ädle
sångare) vid Frälsarens sida nedsteg till helvetet och såg
mörkret och eländet där — då slocknade hans klara
blick i skymningar. En känsla lik Eloas hade
bemäktigat sig Serena under Brunos bekännelse — en obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
