- On this page / på denna sida - Tjugufjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
FREDRIKA BREMER
sar, tillställer gästabud o. s. v., går jag kanske med
hastiga steg mot min sista stund. Men jag tänker ej
mer med oro därpå. Jag har ordnat mina små affärer
och berett mig på allt. Till björn har jag skrivit ett
brev, som, om jag dör, skall säga honom huru mycket
jag håller av honom och huru lycklig han gjort mig
under vår korta förening. Min stackars gode björn!
Han är nu så orolig, så fruktande för mig, att det är
innerligen synd om honom. Jag ser, att han alls icke
duger till min doktor. Jag måste nu ha mod för oss
båda. Jag vill följa det exempel, jag en gång fick av
en ung vän. Hon var i en belägenhet lik min, därtill
ensam på landet och omgiven av snödrivor; men höll
sig vid gott mod därmed att hon översatte några av
Shakespeares skönaste scener. Jag har ingen
Shakespeare till hands, men jag har nära till hands tanken
på mina tio flickor. Jag vill sätta mig ned och skriva
en epistel
Till mina döttrar.
Framför allt, mina döttrar, besinnen väl att I ären
människor! Bliven goda, bliven sanna. Det övriga skall
foga sig. _ :?. *;
Så mycket som möjligt varen goda mot var
människa, ömma mot vart kreatur. Varen det utan pjunk,
utan tillgjordhet. Tillgjordhet är en usel konst, mina
döttrar; förakten den, så visst I viljen vinna
människovärde !
Tron er icke mycket viktiga, I må äga vilka talanger
och gåvor som helst. Betrakten livet och naturen och
bliven ödmjuka.
Varen icke förödmjukade, om I ären mycket
vanlottade, ofärdiga, fula o. s. v. I kunnen dock komma
nära den allra högste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>