Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråpappers-ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Så älska mig då!"
"Det kan jag ej", svarade Theodolindam och störtade
ut ur salen.
Hertig Albrecht stod kvar efter henne, ful, ohygglig
så till skapnad som åthäfvor, och gapade under den
ursinniga dansen. Ingen Theodolinda syntes mer till. Hvad
skulle han göra?
Nästan vansinnig for han hem. Flera dagar
tillbragte han ensam, under grufliga strider med sig själf.
En afton satte han sig ned och skref efterföljande bref:
"Dyraste!
Om Du afskyr min yttre skepelse, så är Du lik alla
andra människor, som sett mig. Men om Du läst i min
själs, för världens ögon tillslutna bok, så vet Du, att jag
älskar dig.
I morgon afton kl. 9 vill och ämnar jag besöka dig;
men jag kommer icke allena.
Din Albrecht."
Brefvet afsändes och anlände till Theodolinda! Det
var en mörk och kulen höstnatt. Stormen hven kring
hörnen af det stora, tomma palatset. Hertig Albrecht
var så orolig, men så säll; ty han visste, på hvem han
tänkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
